Från halvautomat till helautomatiska "robotar"

För att ytterligare rationalisera verkstadsarbetet konstruerades halvautomater, som formslipade glasen efter samma mallsystem som tidigare. Man behövde inte skära eller kröjsla glaset innan det sattes i automaten.

Glasets optiska centrum prickades och justerades till aktuellt pupillavstånd. Därefter ”blockades” glaset i ett för ändamålet konstruerat instrument. Detta kunde ske med dubbelhäftande tejp eller en metallegering med låg smältpunkt eller sugpropp. På detta sätt fixerades glaset i rätt läge vad det gällde pupillavstånd och axelläge.

Ett omfattande programmeringsarbete föregick starten av automaten. Efter varje glasslipning måste mallen vändas från höger till vänster glas. För en skicklig optiker var inte tidsvinsten så stor mellan det äldre tillverkningssättet och det nya halvautomatiska. Automater som tillverkades var i huvudsak från Weco, Rodenstock, Zeiss och Sefo. Nyheten med dessa halvautomater var också att de innehöll en grovslipsten och en finslipsten.

Brytning av kanten fick slutgiltigt göras för hand. Beträffande plastmaterial har samma förfarande skett som beskrivits ovan. För formgivningen av plastlinser konstruerades särskilda maskiner som fräste fram formen. I nyare automater skiljs olika material vid programmeringen.

Senare konstruktioner har lett fram till helt automatiserade robotar, som gör alla momenten med elektronikens hjälp. Viss grundläggande yrkeskunskap behövs ibland då glasen måste finjusteras av någon anledning. Detta sker i så fall för hand.